Susanne

Du känner ditt val
det har dansat för dig
i tidevarv som går
att räkna i eoner

Sänk dig i glömskans
gråa vågor, i de blåa
dimmornas sätt att
föra sig i livet

eller 

Spräng allt vad du har för händer
ge upp ditt korthus och dina tömda
luftslott och se vad Maugrim och
hans vargar verkligen vill dig
sök reda på vad det är jättarna
och de glömda gudarna, de som
fortfarande säger sig känna
ditt namn, har att säga dig

Du vet det så väl, i drömmarna
nås du av de som ständigt frågar
efter ditt äkta jag, när du i tystnaden
och stillheten blickar ut mot rymden
möts du av en enda fråga och så
länge du saknar svar kommer
du aldrig att klara av att vila

Du hör ju, i luckorna och tomrummen
spelas en sång som blivit din, en klagan
om det som har förlorats, en visa till
de som lämnat och övergett en värld
som knappt klarar bära skuggan
av det som en gång var

Av det du ser i din verkliga tid känner
du igen så lite, allt består av en rytm
en klang som inte är din, där allt
du är och önskar vara skaver, kliar
blöder, du känner lukten av brandrök
och så länge du inte vet vad det är
som brinner kommer du aldrig
klara av att stanna

Nej, det finns ingen
som vet vad det är
du kommer möta

Slottet Paravel redo för en
sista vacker strid, en värld
för ung för att stjärnorna ska
hunnit stämma upp till sång
eller Charns röda sol som
säger dig att allt av värde
redan rensats bort- oavsett
ditt ödes framtid och struktur
berättar alla spår du hittar
att du redan blivit vald

Vad du än är, hur än ditt
sanna namn låter i himlarnas
tungomål så skär du dig mot
den värld du fått till del och
i brandens skugga, i nattens
flyende timmar söker du
efter det land, den tid
det hem som verkligen
är ditt

Ja, du känner ditt val och
trots att tidens timmar
ständigt strömmar under
gråa broars välde så vet
du någonstans att allt
redan står klart

Det enda du behöver
är hornets signal för
att du igen ska bli
den Drottning du
alltid har varit

 

Lögn

Hör
hur taken
rasar in, hur
bomberna briserar

vid palatsen, märker
att jag har noll
ingenting att
visa upp

Känner
hur vindarna vänder
kastar sig i raseri mot
stranden, hur Guds hand
försvinner bort från himlen
och hur allt jag tagit som
min sanning förvandlas
till en lögn

Ser
hur Mose sänker staven
hur molnen i fjärran berättar
om Oktober, att han har rest
sig från graven, att han hälsar
till alla som saknat hans närhet
att det snart ska bjudas
upp till dans

Säger till den som valt att
inte lyssna att jag har gjort
allt jag har kunnat, har väntat
i öknen på en ny sorts morgondag
vänt ut och in på mina fibrer
finkammat mitt rum för
nya sätt att lyfta livet
efter ett mönster som är
tänkt att inte kunna brytas
falla inför minsta skuggas vink

Säger att ja, jag har gjort allt
jag funnit möjligt, men när

dagen kom för räfst och rättarting
när pundet skulle mätas och min
gestalt ställas på en guldvåg så
fanns endast lögnen kvar
för mig att famna

Så jag tog hennes hand och dansade
genom bombbrändernas orkester
till ljudet av underjordens härskri
och helvetets jubelsång for vi
över golven och hon skrattade
och log medan det som var
kvar av min person sänktes
ner mot Nollpunktens
nygamla domäner

Inget är någonsin så enkelt
som du kan få för dig att
hoppas, flykten till andra
sidan haven räddar dig
aldrig från de som bestämt
sig för att äga ditt namn, riket
du längtar efter kostar dig allt
och du får inte lov att behålla
minsta vitten, inte minsta jota
av det du en gång var

När lögnen släppt dig ur sin famn
när bomberna gjort sitt och taken
än en gång byggts upp så vet du

Du är inte förlorad, du är ännu
inte dömd att dö, men vägen
som du valt, det liv som valt dig
är dyrare än ditt förstånd klarar
av att se, allt av slarv och slöhet
kommer den att krossa, om du
inte springer av all din kraft
och med allt ditt hjärta äger
så är du vargars föda, det
är hög tid att du inser det

Finns inte tid för tvekan, finns
inte plats för nostalgi för det

som varit, Sodom brinner, du
är inte längre där, men det
är dags för dig att
finna Kanaan

Det och inget annat