Susanne

Du känner ditt val
det har dansat för dig
i tidevarv som går
att räkna i eoner

Sänk dig i glömskans
gråa vågor, i de blåa
dimmornas sätt att
föra sig i livet

eller 

Spräng allt vad du har för händer
ge upp ditt korthus och dina tömda
luftslott och se vad Maugrim och
hans vargar verkligen vill dig
sök reda på vad det är jättarna
och de glömda gudarna, de som
fortfarande säger sig känna
ditt namn, har att säga dig

Du vet det så väl, i drömmarna
nås du av de som ständigt frågar
efter ditt äkta jag, när du i tystnaden
och stillheten blickar ut mot rymden
möts du av en enda fråga och så
länge du saknar svar kommer
du aldrig att klara av att vila

Du hör ju, i luckorna och tomrummen
spelas en sång som blivit din, en klagan
om det som har förlorats, en visa till
de som lämnat och övergett en värld
som knappt klarar bära skuggan
av det som en gång var

Av det du ser i din verkliga tid känner
du igen så lite, allt består av en rytm
en klang som inte är din, där allt
du är och önskar vara skaver, kliar
blöder, du känner lukten av brandrök
och så länge du inte vet vad det är
som brinner kommer du aldrig
klara av att stanna

Nej, det finns ingen
som vet vad det är
du kommer möta

Slottet Paravel redo för en
sista vacker strid, en värld
för ung för att stjärnorna ska
hunnit stämma upp till sång
eller Charns röda sol som
säger dig att allt av värde
redan rensats bort- oavsett
ditt ödes framtid och struktur
berättar alla spår du hittar
att du redan blivit vald

Vad du än är, hur än ditt
sanna namn låter i himlarnas
tungomål så skär du dig mot
den värld du fått till del och
i brandens skugga, i nattens
flyende timmar söker du
efter det land, den tid
det hem som verkligen
är ditt

Ja, du känner ditt val och
trots att tidens timmar
ständigt strömmar under
gråa broars välde så vet
du någonstans att allt
redan står klart

Det enda du behöver
är hornets signal för
att du igen ska bli
den Drottning du
alltid har varit