Är inne på forumet. Det är lika märkligt som jag befarat. Jag förstår inte vad folk pratar om och varför de gör det. Det är så långt bort. Distansen till ett jordat vardagsliv känns fortfarande. Jag är uppe på fötter, men det är fortfarande svårt att få mig till att gå. Jag vill längta, jag vill vilja, men jag förstår det mest inte. Ensamheten har skurit sig in lite för långt, gjort proportionerna för stora och skeva. Jag saknar fåglarna. Jag saknar att relatera till dem, hur de fick mig att bli någon utanför mig själv och min inre sfär. Jag sörjer och förbannar att de har försvunnit. Jag vet inte ens var de är längre. Hur jag ska kunna hitta dem.
Ett steg i taget. Tränade idag. Är glad över att folk hör av sig. Jag vet inte hur jag ska bli produktiv för bubb.la igen, men jag måste inte veta just nu. Önskar jag hade mer ork, mer självförtroende och hjälp jag saknar framförallt G väldigt mycket, men det är det ingen egentlig mening med. Det är som det är, det kunde inte vara på något annat sätt som det blev nu.
Må framtiden komma fort, må Rillians öde vara mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar