Jag önskar...
M sa att jag skulle skriva så mcket det gick, även om det inneär att det blir samma text om och om igen och nu är det så. Allting loopar. Jag saknar, önskar och längtar, men jag vet samtidigt att jag inte kan göra något åt det. Elin, Eva och Lena är inte här, de vet inte ens om att jag är här och jag har inet sett för dem att få reda på det heller. Inte vad jag vet. Så känslan av att stå utanför och titta in på livet bara fortgår, men det kan inte vara så i längden. Det är bråttom. Jag måste bli någon. Jag vill bli någon. Det måste gå.
Jag måste in och engagera mig igen. Allt det där de i premium talar om måste handla om mig igen. Jag vill kunna driva diskussionen, föra den i mina riktningar, få min sinn att bli viktig och relevant. Det har gått förut, jag var fan i mig en av de som fick Peterson att bli relevant i Sverige. Jag måste bara kunna göra det igen. Hitta orken och förmågan. Gush.
Och jag tror jag behöver en fågel för att hitta in till orken. Moment 22 för jag tänker fan inte dra in någon av dem in i min sörja av eget initiativ. Så ork eller inte. Jag måste ta mig till en position där jag kan vara viktig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar